Otroligt dålig bild, men jag har gjort mitt bästa att försöka få fram lystern och ljuset. Lyckades dock inte alltför väl.... Det här fatet var det första jag gjorde i ateljen. Och jag blev själv kanonnöjd. Riktigt förälskad i det gröna med inslag av rött, blev glad av det! På julmarknaden var det det första som rök, 5 minuter efter öppningsdags! Och jag var inte ens där och fick säga adjö...... Jag sörjer det en del, och det händer inte ofta *S*

Silverlera var en helt ny erfarenhet. Först var jag otroligt skeptisk, men det växte fram ett intresse och fascination som fortfarande finns kvar. Ett väldigt subtilt material att arbeta med och fröken Bråttom fick verkligen anstränga sig för att ta det lugnt!

Så mycket alster blev det inte, dels för att det enbart var 3 gånger och dels för att sjukdom gjorde att mitt sista framträdande frös inne.

Tyvärr är bilderna inte de bästa, men det är kanske tur det. Mina små smycken gör sig nog bäst lite oskarpa *S*

När inte vädret tillåter en varmblodig fladdermus att vara ute att leka, så leker jag inne. Med trollens dockskåp, som för närvarande genomgår en helrenovering. Snacka om Extreem Make over. Här ska det bli gardiner, mattor och massa annat. Roligt så in i vassen! Någons om vill beställa dockskåp? Jag målar gärna!

När naturens eget blomster har bäddat ned sig i snön får med själv ordna sin blomsterprakt

I brist på tid för kurser har jag fått producera lite på hemmafronten, av mer praktisk karaktär. För ett litet troll som älskar turkost finns det inte mycket i utbudet, så det blev till att själv göra en lampa, anslagstavla och kudde. Lite nöjd blev jag! Och trollet med.
I slutet av mars kommer det mer.... Smycken i silverlera! Spännande att prova något helt nytt!

Eller några prinser.

allt går att göra i cernitlera!

Har man sedan tråkigt gör man några prinsessor.

Hela trollfamiljen samlade! Nu är vi offentliga. Trollmamman med ljust hår, stortrollet lite i bakgrunden. Mellantrollet har mörkt hår och lilltrollet en lintott.

Vi är inte längre inkognito!

När hösten är som mörkast behöver man blommor. I glas håller vissnar de aldrig och man kan njuta längre